-
Om äldste och tjänstegåvor - ett andligt ledarskap enligt Nya Testamentet
Jag tror på ett team av äldste som leder den lokala församlingen. Huvudtemat i Guds Ord för ett nytestamentligt ledarskap är alltså ett ”äldsteskap” – som tillsammans fungerar som förebilder för församlingen.
Samtidigt tror jag även på herdens tjänst bland de äldste samt att det behövs en ledare bland de äldste som är sammankallande, som ”knyter ihop säcken” och sammanfattar läget. Jag återkommer till detta längre fram i undervisningen. En församling behöver även en föreståndare som företräder församlingen ”utåt” är min uppfattning.
Ett pluralt ledarskap
Så låt oss bryta ned denna modell för ledarskap enligt Bibelns undervisning om äldste.
1 Petrus 5:
1 Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: 2 var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 3 Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden.
Det vanligaste ordet för ”äldste” i nya testamentet är ”presbyterous”. Detta ord används ofta i plural och betonar då ett team av äldste som är satta att vårda, leda och bygga upp församlingen.
De äldstes funktion - tjänare
Vi har redan talat om att de äldste skall fungera som föredömen för församlingen. De äldste är vidare kallade att ”se” hela församlingen och att betjäna lemmarna i den lokala Kristi kropp, såsom Herren leder.
Genom de äldstes uppgifter inom själavård, predikan, undervisning samt lärjungaträning så kan församlingen få andlig mat och näring till att växa upp och bli självgående (att kunna äta själva). Vi vill alla växa upp i mognad och bli lika Jesus – att formas till Hans avbild – detta är vårt mål.
Måste alla äldste stå i en predikotjänst? Nej! Det förstår vi av det här Bibelordet:
1 Tim 5:17 | De äldste som sköter sin ledaruppgift väl ska ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. |
Ett team på 3–6 äldste tror jag är en god grund för en lokal församling. Men det hänger självklart också ihop med storleken på församlingen.
Äldstegruppen är nästan som en miniatyr av en församling och deras ”kvalité” visar på vilken andliga temperatur som råder i församlingen. En äldstegrupp kan både vara en bromskloss och ett draglok i en församling!
Det finns även en hebreisk bakgrund till äldste-tjänsten i det gamla förbundet, som vi här inte hinner gå in på.
Karaktär
Som vi hör på ordet ”äldste” så betonas karaktären vid avskiljningen av en äldste.
1 Tim. 3:6 Han får inte vara nyomvänd så att han blir högmodig och faller under djävulens dom. 7 Han måste också ha gott anseende bland de utomstående, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.
Att en äldste inte skall vara nyomvänd vittnar om att det krävs en viss mognad och erfarenhet av livet med Herren innan personen sätts i äldstetjänst. En kallelsemedvetenhet. Att Kristi kors har fått verka så att Jesus blir synlig. En villighet att lägga ned sin egen agenda och låta Herren och Hans syften få företräde i Guds församling. Så karaktär kan inte nog betonas när vi talar om de äldstes tjänst (se även 1 Tim. 3:1-7)
Gal 5:22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet,
"Kom och se!"
En äldste står egentligen inte ”över” andra, även om han är kallad att vaka över Guds hjord (se 1 Pet. 5 ovan). Vi tillhör alla samma Guds familj och Jesus är Huvudet för kroppen. Däremot så har en äldste troligen gått lite längre och sett saker som Herren uppenbarar och kan därför välkomna människor in i samma erfarenhet med Jesus.
"Kom och se!" (Joh. 1:46) sade Natanael till Filippus. Mose, Josua och andra bibliska ledare ”gick i bräschen” för Guds folk och befann sig på frontlinjen.
1 Joh 1:3 | Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. |
Att avskilja en äldste
När Johannes Döparen sade: "Se Guds Lamm som tar bort världens synd! ..” (Joh. 1:29) så innebar inte det att Jesus blev Guds Lamm i samma ögonblick som Johannes Döparen uttalade dessa välkända Bibelord. Jesus var redan Guds Lamm (utsedd före världens begynnelse), men Han blev sedd och bekräftad som Guds Lamm av vägröjaren Johannes. Sysslingen Johannes som skulle bli mindre och JESUS större.
Med samma princip så blir inte en person en äldste bara för att någon ber och avskiljer denne. I stället så har församlingen och ledarskapet förmodligen redan sett personens kvalitéer och karaktär och vill bekräfta denna mognad i Kristus genom bön, handpåläggning och ett avskiljande till äldstetjänst– om Herren så leder.
Inga påvar i Kristi kropp – församlingen är Guds!
Att göra ett system av ”pastors-karriärskap” där en Herrens tjänare går från församling till församling (ofta från liten församling till en större) tror jag inte har någon solid grund i Guds Ord, däremot så behöver var och en följa Guds Ande i sin kallelse.
Det ligger då en större sundhet i att ”stafettpinnen” (föreståndarskapet) kan gå runt mellan de äldste i äldstegruppen – såsom Herren leder – anser jag.
Att vara ”biskop” (så kallad ”overseer”) över flera församlingar samtidigt ser jag inte heller i Guds Ord och (ännu värre) att sätta en påve över hela kristenheten ser jag absolut inte i Ordet.
Däremot så fungerade apostlarna som stöttepelare för alla de församlingar som de hade grundat – även efter det att äldste hade satts in som lokala ledare. Apostlarna hade en apostolisk auktoritet – både vid ”face-to-face” besök och genom brev.
Endast Jesus är Herre över Sin församling, endast Han är Överherden och Huvudet för Sin kropp! Människan gör väl i att hålla sina händer bort från Guds församling som Jesus köpt med Sitt blod och som tillhör Honom till 100%.
Ge akt på er själva – en uppmaning till de äldste
I Apostlagärningarna 20 så höll Paulus ett tal till de äldste från Efesos och sade bland annat:
28 Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.
Kanske var det för att ingjuta en sund vördnad och Gudsfruktan bland ledarna som Paulus sade ”Ge akt på er själva …”.
Församlingen är helig och köpt med Guds eget blod! Herren Själv hade satt in de äldste som ledare och herdar för Guds församling. Men församlingen är Guds! Den utgår från Honom och ägs av Jesus Kristus och det gäller att de gav akt på sig själva och inte kom vid församlingen – Andens heliga tempel - på fel sätt.
Sedan kommer de varnande orden i vers 30: ”Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida.”
Bland er själva! Bland de som var där och hörde Paulus ord fanns det ”rovlystna vargar” som inte kommer att ”skona hjorden” (v. 29). Säkerligen blev de omskakade och kanske tittade de omkring sig – för vem vill titta på sig själv och ge akt på sig själv? Men det var uppmaningen från Paulus, eftersom synden har makt att bedra.
Hur aktuell är inte denna text idag när vi för varje dag närmar oss denna tidsålders avslutning? Jesus kommer snart tillbaka och Lammets hustru – församlingen - görs redo.
Rom 13:11 | Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro. |
Äldste i varje stad
Vad vi kan se var att det fanns apostlar som betjänade de olika församlingar som de hade grundat - genom besök och genom att skriva brev till dem:
36 Efter en tid sade Paulus till Barnabas: "Vi borde resa tillbaka och besöka bröderna i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det." (Apostlagärningarna 15)
Det innebär inte att det var ”påvar eller biskopar” över dessa församlingar – eftersom ett team av äldste troligen redan insatta i samtliga församlingar som redan var grundade. Paulus utsåg äldste på varje ort för att leda de olika församlingarna.
5 Jag lämnade dig på Kreta för att du skulle ordna det som återstod och i varje stad insätta äldste efter mina instruktioner. (Titus 5)
Men apostlarna var sända av Herren och kom med en apostolisk auktoritet för att ibland behöva ta itu med problem – både i liv och lära.
För övrigt så kommer ordet biskop från nya testamentets ”episkopos” (overseer) och är synonymt med ”presbyteros” (äldste) – men det finns en viss nyansskillnad i betydelsen av dessa två ord. Från ordet ”presbyteros” har vi fått ordet ”präst”. En präst är alltså egentligen en äldste som jobbar i team med andra äldste.
Skillnaden på en äldstes och en apostels funktion
Vi ser även att när Paulus och Barnabas besöker församlingen i Jerusalem (där bland andra Jakob var ”pelare”) så blir de emottagna av bland andra de äldste som var lokala ledare tillsammans med några av apostlarna.
4 När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. (Apostlagärningarna 15)
Paulus hade en apostolisk auktoritet när han besökte en församling som han hade grundat. Trots att han inte var en av de ursprungliga 12 apostlarna. Inte minst ser vi detta i Paulus brev till - exempelvis - församlingen i Galatien (Galaterbrevet), där församlingen hade gått tillbaka in under lagens ok. Men församlingen i Jerusalem var inte grundad av Paulus, då han blev omvänd i ett senare skede (Apg. 9).
Sammanfattningsvis kan vi säga att apostlarna grundade församlingarna och de äldste sattes sedan in för att leda dessa lokala församlingar (Obs! En församling på varje ort).
Tjänstegåvor
Tjänstegåvor är som vi hör av ordet både tjänare och gåvor. De tjänar som gåvor från Herren till församlingen. Tjänstegåvor utgår från Herren Jesus Kristus Själv (se 1 Kor. 12:5).
Det verkar som att alla äldste har ett herdeansvar – dock så behöver detta inte innebära att samtliga äldste med automatik är tjänstegåvan ”herde”:
11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, 12 för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. (Efesierbrevet 4)
Det kan och behöver finnas en variation av gåvor bland de ”äldste”. Men företrädesvis så fungerar de äldste som herdar och lärare (mer om det längre ned) då det rimmar bäst med att de äldste skall vara ”…herdar för Guds hjord…” (1 Petrus 5:2).
Tjänstegåvor är något man ”är” och inte något man ”har”. Likaså är ”äldste” något man är och inte något man gör (det beskriver en mognad) – men det finns också en eller flera funktioner för de äldste som jag redan redogjort för – som utgår från ”mognaden” i Kristus.
Bör alla tjänstegåvor finnas representerade bland de äldste i en lokal församling?
28 Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. (1 Kor. 12)
Herde och lärartjänsten verkar prägla de äldstes uppgift i församlingen. Herden har ett hjärta för Guds hjord. Han vill se lammen bli får och fåren bli moderfår (växa i andlig mognad genom rätt mat i rätt tid). Lärartjänsten bryter ned Ordet så att maten kommer i lagom stora portioner - Han gör Bibelns undervisning mottaglig på ett nyttigt och praktiskt sätt.
Evangelisten är ute på uppdrag för att sprida evangeliet och håva in skörden, samt för att mobilisera Kristi kropp för själavinnande. Men låt oss kolla lite extra på apostelns tjänst, samt även jämföra denna tjänst med de ursprungliga 12 apostlarnas tjänst.
Utsänd
En apostel är ”någon som är utsänd”. Vi såg (i ovan Bibelsammanhang) att Gud sätter det apostoliska (apostelns tjänstegåva) ”för det första” i Sin församling, men jag är inte säker på att det måste finnas en apostolisk och en profetisk tjänst i varje lokal församling (i varje stad).
Däremot så gör en församling väl i att stå i relation till samtliga tjänstegåvor (på ett eller annat sätt), speciellt då Herren låter alla tjänstegåvor uppenbara olika spektra av vem Jesus Kristus är! Herren har satt dessa tjänstegåvor i församlingen – även om de inte går att jämföra med de ursprungliga 12 apostlarna.
De ursprungliga 12 apostlarna var ögonvittnen till Jesu död och uppståndelse. Så en ”apostels tjänst” är därför inte jämbördig med de 12 apostlarnas tjänst – inklusive Paulus som mötte Jesus på vägen till Damaskus och blev slagen med blindhet (se Apostlagärningarna kapitel 9).
Men vid sidan av de 12 apostlarna så verkar en apostolisk tjänst i en nytestamentlig tappning och församling kunna vara en pionjär, en missionär, en ”planterare” av nya församlingar eller en vägröjare för Guds Rike. En tjänare som är utsänd för ett specifikt syfte – handplockad av Herren.
Kan då en apostel, profet och evangelist samtidigt vara en äldste? Svaret tror jag blir ett ja utifrån detta bibelord (åtminstone vad gäller apostelns tjänst). Aposteln Petrus benämnde sig nämligen själv som en äldste:
1 Pet 5:1 | Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: |
När han även säger att han är ”ett vittne till Kristi lidanden” så tror jag att han syftar på sin apostoliska tjänst. Dvs han är både äldste och apostel i Kristus Jesus.
Men för att ändå problematisera Bibelns undervisning lite djupare så vill jag även nämna denna vers – som jag tidigare nämnt:
4 När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. (Apostlagärningarna 15)
Vi ser här hur Lukas (som skrev Apostlagärningarna) särskiljer apostlarna från de äldste, men det fråntar ändå inte det faktum att en apostel också kan vara en äldste.
Till sist: Alla församlingar skall vara apostoliska. Dvs, de skall vara utsändande för att sprida evangeliet om Riket för att fullborda missionsbefallningen.
Den profetiska tjänsten bär Herrens hjärta och förmedlar Guds levande profetiska ord till församlingen, för dess uppbyggelse. Det profetiska och apostoliska går hand i hand. Mer än så hinner vi inte ta upp om profetens tjänst i denna undervisning.
Bör det finnas en ledande äldste i en äldstegrupp? En föreståndare för församlingen?
Jesus är Huvudet för församlingen har vi slagit fast. Samtidigt så vet vi att en grupp utan en ledare lätt kan hamna i ett onödigt kaos och splittring. Jag tror även att Bibeln stödjer denna position, även om huvudfokus ligger på ett team av äldste.
Jakob var en av pelarna (Gal. 2:9) och hade en ledande roll i församlingen i Jerusalem. Hans roll beskrivs vid rådslaget i Jerusalem där hedningarnas relation till den judiska lagen diskuterades (Apg. 15). Först efter en lång diskussion och även efter att Petrus hade hållit ett tal så steg aposteln Jakob fram:
13 När de hade talat färdigt, sade Jakob: "Bröder, hör på mig. (Apostlagärningarna 15)
Efter Jakobs ord så kom man i ”rådet” fram till att ett beslut kunde fattas:
22 ”Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att …”
Vi ser att beslutet togs tillsammans i enighet, men först efter att Jakob hade sammanfattat läget och gett sin rekommendation. Dock behöver vi säga att Jakob inte uttalat var äldste utan apostel.
Vi ser vidare att Uppenbarelsebokens sju olika församlingsbrev riktas till församlingarnas ”änglar”, exempelvis: ”…ängeln för församlingen i Efesos…”.
Mycket talar för att ”ängeln” i själva verket syftar på en församlingsledare (i singular) och inte till ett himmelskt sändebud. Det här skulle alltså kunna röra sig om föreståndaren eller den äldste som ledde församlingens äldstegrupp.
Man kan bara föreställa sig när församlingsledaren med darrande händer läste upp ett budskap direkt från den Uppståndne för de övriga äldste och församlingen.
Samtidigt behöver vi komma ihåg att alla de äldste är församlingsledare (episkopos) i Paulus undervisning i 1 Tim. kap. 3.
Det finns mycket man skulle kunna säga, men vi sätter punkt här. Vi får säkerligen anledning att återkomma till ämnet.
BLESS
Daniel Karlsson
Elim Billdal
留言